Nu har vi klivit in i en ny utvecklingsfas. Selma har fått separationsångest och blir ledsen om hon inte ser mig. Ganska frustrerande när man ska ha en pigg och nyfiken tjej i famnen hela tiden för att hon vill ha trygghet, och två sekunder senare kliar det i hennes lilla kropp och hon vill iväg och utforska något. Och så håller det på. Inte så konstigt att de små blir frustrerade. 

Idag kom karln hem med världens finaste bukett. Han kunde inte ha valt en bättre dag att överraska och uppmuntra mig på. Min energinivå är i botten, är så trött så det känns som om min IQ-nivå är under 10 😂